Blogg

Hägg Johansson och att göra en fotbollsplan så stor som möjligt

1-1 slutade kvällens match mellan Kalmar FF och IFK NorrköpingGuldfågeln Arena. Om Kalmar FF var det bättre laget i förra omgångens kryssmatch mot IF Elfsborg var det tvärtom nu – Norrköping dominerade under långa stunder kvällens drabbning.

Bortsett från en fin KFF-inledning, där hemmalaget var starka i press- och duellspelet samt den direkta återerövringen, hade man problem.

Under denna inledning tog Kalmar dock ledningen genom en smart V.Elm-vrickning (som dröjt sig kvar i offensivt straffområde) i sidled till Romario som hårt tryckte in bollen lågt i nätmaskorna.

Efter en period av allmänt svag fotboll som präglades av ett stort antal tekniska misstag från bägge lag kopplade Norrköping ett tydligt grepp om matchen.

De var starka i återerövringsspelet och tryckte ner Kalmar djupt ner på egen planhalva.

Kalmar hade också stora problem att hantera Norrköpings speluppbyggnad där jag upplevde att ett 4-4-2-spelande Kalmar med tydliga överflyttningar inte riktigt visste hur de skulle pressa Norrköping vars utgångspositioner i speluppbyggnaden kunde liknas vid 3-4-3 (5-3-2/5-4-1 i defensiven).

(Just i dessa ytor hade KFF stora problem när ett 3-4-3-spelandes Norrköping överbelastade och skapade 3vs2/2vs1-lägen).

Kalmars kanter överbelastades; ytterbackarna och yttermittfältarna spelade ofta i numerärt underläge (2vs3/1vs2). Och speciellt utlämnade blev ytterbackarna efter Norrköpings fina och systematiska spelvändningar.

Detta ledde till att Norrköping kunde skapa många målchanser. Och det var högkvalitativa sådana där flera avslut kunde tas inne i golden zone.

Allt som oftast stod Hägg Johansson i vägen med flera superba ingripanden. Svettigast av dem alla var när Sjölund (i den 85:e minuten vid 1-1) smart hittade in med en cuttback till en helt fristående Holmberg som lågt tryckte till bollen mot det hörn Hägg Johansson kom ifrån. Hägg Johansson störtdök och fick en näve på bollen.

Kvitteringen skulle komma. Det var egentligen ofrånkomligt, framför allt när man släpper 18 avslut – där 8 satt på mål och togs från bra zoner. Målfarlige Holmberg dök upp mellan Dyrestam och Nouri och tryckte in 1-1 med pannan med dryga kvarten kvar.

Dock kunde, eller kanske borde, denna situation inte uppstått. Kalmar vinner boll efter att Norrköping tryckt på, men man ger tillbaka den direkt genom en passning in centralt i banan som Norrköping kan bryta. Trycket återetableras. Bollen ut till höger. Inlägg. Mål.

Denna sekvens tycker jag är synonymt med större delen av matchen utifrån ett KFF-perspektiv. Man fick inte behålla bollen särskilt länge när man vann den.

Detta tror jag beror på att man fick arbeta väldigt hårt utan boll under långa stunder när Norrköping, med ett bra possession-spel, flyttade bollen både ”innanför” och ”utanför” Kalmar FF.

När Kalmar väl vann bollen orkade man inte snabbt nog komma ut på fria ytor med sina spelare, utan man låg kvar kompakt.

Ledordet när man vinner boll bör vara: gör planen så stor som möjligt så fort du kan. Detta menas med att dra isär i djupled, men framför allt i sidled så att en motståndarpress kan spelas bort.

(I Kalmars försvarsspel ser det ofta ut så här; kompakt och bra. Man gör planen mindre, släpper yttre korridor, och vissa fall inre korridor, när bollen är på motsvarande sida).

(Under kvällens match saknade jag, vid bollvinst, att Kalmar gjorde planen så stor som möjligt. Det vill säga drar isär sitt egna lag både i djupled och sidled för att kunna spela ur motståndarens press. Lättare sagt än gjort dock när Norrköping lät Kalmar arbeta hårt utan boll under långa stunder).

Kalmar FF hade problem i bägge riktningar under kvällens match och den vunna poängen klarade man tack vare att keeper Hägg Johansson storspelade.

Men det var en viktig poäng som bärgades mot ett starkt Norrköping. Både för moralen i laget och tabellen.

Nu fokus på Halmstad BK som spelas på onsdag kväll på Örjans Vall.