Blogg

Det blåser allt kraftigare vindar runt Kalmar FF

Det blåser kring Kalmar FF och det blåser rejält. När man inte trodde det kunde bli så mycket värre blev det just det.

Den viktiga bortamatchen mot nykomlingen Sirius – som var flyttad till Gavlevallens konstgräs i Gävle – förlorades med klara 3-0.

I ärlighetens namn kunde förlusten varit ett par mål större då exempelvis både stolpe och ribba räddade KFF vid ett par tillfällen.

Tränare Swärdh valde (och tvingades) att göra några förändringar på spelarfronten, både gällande positioner samt spelare i startelvan, från föregående match.

Eriksson och Romario tog hand om det centrala mittfältet. Sachpekidis framför dessa två herrar, och Eid som utpräglad spets. M.Hallberg utpetad till vänster på mittfältet, Ingelsson till höger. Och i mittlåset försvann Biskupovic och in kom Thorbjörnsson.

Kalmar FF inledde som väntat med ett väldigt lågt utgångsläge i försvarsspelet. Det syntes tydligt hur man ville försvara sig inledningsvis. Målet var att minimera ytan bakom backlinjen, den som tidigare varit ett stort problem, och pressen initierades i en 4-4-2-formation kring mittlinjen.

Jag som tidigare tjatat om en tydlighet tycktes mig se just en sådan till en början: låt Sirius ha bollen på egen planhalva och så fort de kliver in mot Kalmars planhalva sätt in en aggressiv press.

Stundtals var pressen aggressiv. Felet var dock att den utfördes individuellt; alltså den kollektiva så viktiga pressen fungerade inte. Och då är man illa ute mot alla lag, speciellt mot ett så spelskickligt lag som Sirius.

Sirius 1-0-mål, i den tjugonde matchminuten, kom efter ett icke fungerande försvarsspel. Den finfine liraren Sarfo kunde ostört kliva in med bollen mot den så farliga ytan: golden zone (där runt 90 % av alla målen i fotboll görs).

I den här sekvensen måste Kalmar FF spela ett mycket aggressivare och tydligare försvarsspel. Alltför många spelare blir passiva. Eriksson, bör till vilket pris som helst försöka få bort Sarfo från den farliga ytan, trycka honom ut om kanten. Nu kommer Eriksson inte intill i pressen samtidigt som att backlinjen har fallit in i eget straffområde och inte hinner kliva upp i nästa press (understöd).

Sarfo placerar bollen helt ostört cirka 15 meter ifrån Söderberg i hans högra hörn. Kommunikationen och det kollektiva försvarsspelet måste vara bättre.

(1-0 försiggår av ett passivt försvarsspel där en farlig yta lämnas att kliva in i för Sarfo).

(1-0 försiggår av ett passivt försvarsspel där en farlig yta lämnas att kliva in i för Sarfo).

Möjligt att Eriksson tidigare skulle släppt den spelare han löpte med för att kliva mot Sarfo och satt in en aggressiv press och tvingat honom utåt i plan. Nu missar Eriksson i pressen samtidigt som backlinjen fallit ner i eget straffområde).

(Möjligt att Eriksson tidigare skulle släppt den spelare han löpte med för att kliva mot Sarfo och satt in en aggressiv press och tvingat honom utåt i plan. Nu missar Eriksson i pressen samtidigt som backlinjen fallit ner i eget straffområde).

2-0 kom fem minuter senare. Och på tal om kommunikation, här är känslan att det som det blev en riktig kommunikationsmiss mellan Nouri och Söderberg.

Thor svepte med sin vänsterfot en boll mot ytan bakom Nouri. Nouri föll och fick med sig löpande Sirelius i hälarna. Ut kommer Söderberg, Nouri väljer att inte skicka iväg bollen, och emellan kommer Sirelius och snor bollen: 2-0.

I och med att Kalmar inte valt att sätta sin press inne på motståndarens planhalva får man ostört sätta in bollar på Kalmars planhalva (men borde inte Romario klivit ut i press mot bollhållaren istället för att falla i detta läge?). Och det är ju en risk man får ta då man prioriterar att täcka så mycket ytor som möjligt på egen planhalva.

Jag tycker Nouri gör rätt som faller och försöker skydda ytan bakom sig. Men sedan då? Med facit i hand borde han rensat bollen långt bort med tanke på hur trängd han var. Jag är inte säker, men jag tror att han lyssnade blint på sin målvakt som skrek (eller?) att bollen var hans (annars har jag svårt att förstå Söderbergs position vid målet). Hur som helst: återigen ett stort misstag från Kalmars sida.

(En opressad Thor sätter ner en boll mot ytan bakom Nouri. Nouri väljer att falla av tidigt vilket jag har förståelse för med tanke på hur KFF försvarat ytan bakom backlinjen senaste tiden).

(Bollen ska ju självklart bort här, men jag uppfattar det som att Söderberg skriker och Nouri tror att han ska kliva ut och ta bollen, annars förstår jag inte Söderbergs position i detta läge).

Efter en halvtimmes spel ändrade Swärdh taktik. Han gick till formationen 4-1-4-1 (4-5-1) där M.Hallberg klev in i mitten tillsammans med Romario och där Eriksson låg som ett mittfältsankare för att skydda backlinjen. Sachpekidis gick ner till vänster på mittfältet och ensam forward blev Eid.

Blev det något bättre? Marginellt. Man lyckades dock skaka fram sin kanske enda farliga chans efter detta: Eid fick en cutback-pass som han från nära håll sköt utanför.

I halvtid sa kapten Eriksson något oroväckande. ”Vi blir passiva, känns som vi blir trötta…”. Visst, nu är det endast en spelare som uttrycker sig att laget känns trötta. Men fysiskt trött kan man bara inte vara i detta läge på säsongen och under en förstahalvlek – i så fall har man tränat fel, helt fel.

Sedan finns möjligheten att det är en psykologisk trötthet i läget de befinner sig och som speglar av sig på fysiken. Men det var anmärkningsvärt att höra.

Kalmars andra halvlek är bättre än den första. Beror det på formationsskiftet? Beror det på att Kalmar FF höjer sig? Beror det på att Sirius slagit av på takten och kan spela på sin 2-0-ledning? Troligtvis det sistnämnda.

Kalmar FF mäktar dock inte med att skapa mycket av värde och istället kan Sirius, i matchminut 70, stänga matchen med en frispark från ytterzon som går rakt in i mål: 3-0.

Jag tycker frisparken är bra slagen. Det är så jag vill att mitt lag ska slå frisparkar från y-zonen; med inåtskruv mot bortre hörnet. Sådana är som sagt svårt att försvara sig emot. Det är svårt för en målvakt att gå ut på den och det är inte alltför ovanligt att den går igenom samtliga spelare och in i bortre hörnet – som i detta fall.

Det man skulle kunna önska sig är att någon, möjligtvis nyinsatte Johansson (som är närmast bollbanan), försöker få bort den med huvudet.

Sirius gör en bra fotbollsmatch mot ett svagt Kalmar FF. Kalmar måste rycka upp sig och det kvickt. Jag tror inte att man klarar av att göra det mot Malmö FF redan på torsdag, men därefter kommer Halmstads BK till stan, och där kan vi snacka om en så kallad sexpoängsmatch.

Hittills är det inte bara ett försvarsspel som fallerar, utan också ett anfallsspel. Återigen; hur ska, och hur vill, Kalmar FF göra sina mål?

Något positivt att ta med sig från matchen: Edqvist och Crona fick göra sina allsvenska debuter. Ett ljus i mörkret.

Hur löser man problem och svåra uppgifter? Genom att ta ansvar, och göra det tillsammans.